Jag bor i världens ände.
Ja, staden kallas faktiskt så. Jag vet inte om det ska spegla stadens namn eller om det verkligen är världens ände. Jag skulle gissa på det senare alternativet!
En liten håla mitt ute i ingenstans där livet är det samma, aldrig händer det något nytt. Nej förresten nu ljög jag, en gång läste jag i tidningen att en kruka, i det område där jag bor, hade blivit sönderslagen. Det var nästan så att den nyheten fick vara på första sidan.
Förstår du då hur liten min stad/byhåla är?
Alla känner alla, det kan vara possitivt ibland men inte alltid.
Det tar ungefär 10s innan hela byn får reda på att familjen Andersson har skaffat en katt som skiter i grannens rabatt.
Människorna som bor här är antingen rika snobbar eller patetiska människor som gör allt för att få komma in i de rikas felfria värld.
Är man inte från början en av de rika snobbarna kan man aldrig bli det. Man får stå utanför och göra bort sig med sina försök att passa in, medan de rika får sig ett gott skratt.
Vem är då jag?
Det vet jag inte ännu, men jag är varken en rik snobb eller någon som försöker passa in.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment